Kärlek....

Kärlek är en känsla som man känner i hela kroppen. Det är som om man är berusad och lever i ett stim.
Man är lycklig och känner att man levier ett betydelsefullt liv med en människa som gör en väldigt glad.

Allt man vill uppnå är denna känsla som man känner när man är kär och helt såld.

Men varför? varför vill man skaffa sig denna kärlek näa man vet hur ont det gör när man förlorar den? Det är en känsla som jag tror alla människor har upplevt i sina liv och det är inte en känsla som man vill känna många gånger i livet!

Men varför finns det en känsla som gör så ont att det känns som om man bara vill ligga ner och bara försvinna.
Och den känslan som man får när man mister en person i sitt liv som man har älskat och inte trott att ett liv uton henne/honom finns inte.

Men hur gör man? Ska man bara gå vidare och glömma personen och säga att jag har glömt och lagt det bakom mig.
Men går det? Går det att lägga en person bakom sig och säga att allt är glömt? Jag vet inte jag är väl kanske långsynt men jag vet att det är inte lätt att bara säga att den personen finns inte längre i mitt liv.

Men nu till en annan sak då hur kan man som medperson säga till en sörjande att du kommer glömma detta och kunna gå vidare utan en skråma eller su kommer inte tänka på detta efter att tag. Det är väl klart att man tänker på detta efter ett tag med. Man glömmer inte så snabbt det kan ju ta flera år innan man riktigt har accepterat att man inte har denna personen i sitt liv längre.

Okej visst kan man säga att jag har glömt och jag har lagt det bakom mig men det känns att prata om personen men jag är inte ledsen lägre.

Den stora frågan som man kan fråga sig som nog väldigt många undrar: Varför finns det Död och Sorg på många olika sätt i denna värld? Hade det inte vart bra om man kunde få alla vänner och släktingar att stanna kvar i sitt liv hela tiden?

Det är inte rättvist!

@-,-'-- Caroline